Jag har tänkt mig att jag ska skriva något som skulle kunna bli en novell. Tanken har varit hos mig sedan - blir det tre år nu? Egentligen har jag ju under all tid som jag funnits och haft ett förstånd och en penna, alltid uttryckt mig ljudligare genom skrivna ord. Men det har varit de senaste tre åren som jag verkligen vågat tro på att det jag skrev ner skulle kunde ha värde för andra. Men den där novellen blir inte av. Jag kan berätta om personer. Jag kan måla upp känslor, syner och livsöden. Jag kan hitta på allt som inte en annan kan hitta på. Men jag kan inte skriva en novell. Jag har aldrig kommit på själva kärnan som gör en novell - meningen. Syftet. Alltså, vad är det jag vill berätta för andra genom en liten påhittad historia? Har jag någonsin berättat något som är riktigt sant? Jag kan inte hitta på några historier just nu, jag kan bara berätta en historia som är min och helt på riktigt. Inte för att jag vet meningen med den historian heller, men den är i alla fall sann. Förhoppningsvis blir det något bra, något som kan få någon att känna med mig. Jag är speciellt förtjust i MMA, eller jag kanske bör tillägga att det är UFC jag är mest känslomässigt involverad i. En gång såg en welterweight-match mellan Carlos Condit och Nick Diaz i UFC. Enligt google gick den 4 februari 2012. Jag får lita på det eftersom jag har ett sådant aber med att minnas årtal och tid överhuvudtaget. Varför känns det som varit som en enda gröt? Hur som helst. Nick Diaz som, i ringen, försökte provocera Carlos med att ropa ut fula ord. Vid ett tillfälle ger han Carlos en örfil för att försöka få honom känslomässigt involverad och bryta från sitt planerade matchupplägg. Nick Diaz var och är en väldigt osportslig idrottman. Carlos Condit vann matchen på domslut. Det blev inget blod. Carlos Condit vann poäng på bensparkar och att hålla ett avsiktligt avstånd mellan sig och Nick Diaz. Carlos var och är en otroligt ödmjuk och intelligent idrottsman och jag kände då och nu att - om den där killen kan vinna på att vara en förnuftig och återhållsam taktiker, då kan jag börja kolla på sport! Men allvarligt talat, jag är verkligen helt såld på Albaquerque, naturen, Greg Jackson och Winklejohn's gym, Holly Holm, målmedvetenhet och hårt arbete och hela baletten som innebär och har anknytning till den idrottsmannen. Här om dagen läste jag en artikel på mmajunkie.com om honom, (han är ganska på tapeten nu eftersom han kommer gå en titelmatch om bältet 15 januari), där han sa: “I’ve always been prone to going somewhere else in my mind,” Condit says with ease. “There have been plenty of times in my life where I’ve actually caught myself not being in a moment where I should be or feeling what I know I should be feeling, and that type of out-of-body self-realization begs to be understood. I’d drift mentally, and self-doubt has a lot to do with it. Then no matter how hard someone tries to pull you out of it, that’s where you want to stay because there is a sick comfort in it. I wouldn’t call it depression or anything manic, but indifference has plagued me from time to time.”