nerverna

Tjenare!

Idag fick jag ett ryck och blev totalt less på min näsas värdelöshet och bokade en tid hos farbror doktorn.
Han var nyutexaminerad (heter det så, rly) och supertrevlig.
Nåja, mitt problem är att jag inte kan andas klokt genom min värdelösa näsa. När jag blir anfådd tar det stopp, visst luft går ju igenom, men inte nog för att kunna ge nog med syre.
Plus att jag snarkar som en idiot om jag ligger fel, och det pga av den värdelösa näsan. (Obs; Min näsa är vacker, det är inte så jag menar att den är ful, utan bara totalt värdelös i det den är gjort för; andas)
Med sitt lilla verktyg med lampa, tittade läkaren i min näsa. Och konstaterade en rejäl svullnad i vänstra borren. Ha! Plus att min skiljevägg är sne. Kul.
Nåja, detta skulle han skicka en remiss om till öron/näsa/hals-doktorn och se till så att de eventuellt kan ordna en operation att korrigera ev de "äkta-polyperna" (ny kunskap, finns på rikt!) och sneheten i skiljeväggen. Wo wooo woooot. Det ser jag fram emot.

Men nu kommer vi till dagens prövning! För att läkaren skulle kontrollera att svullnaden var permanent och inte tillfällig, så skulle han spraya med en kortisonspray i min snok. Ja ba kör på. Han gick iväg och återkom med sprayen, dock en annan variant med kortison PLUS bedövning. Ja ba eeeh ok kör. eller vänta, hur känns det då med bedövning? -Jaa, ungefär som bedövningen du får hos tandläkaren. -Euhmm, jag har aldrig fått bedövning där eller någon annanstans. Kommer jag dö av den?
Läkaren med konfunderad min - Eh hehe, nej då. Det är helt ofarligt. Kan kännas lite obehagligt när det hamnar i svalget bara.
- Kommer jag kvävas?
- Nej då. Men du får inte dricka på 45 min, då kan du svälja fel.
- ......... ok. kör.

OH LORD. Detta är så sjukt. Mina näsa är helt bortdomnad och svalget känns helt igentäppt. Jag får direkt panik då svalget blir bedövat och får värsta ångesten, ba åååååh skulle aldrig gjort detta waaa jag kommer dö, jag kommer kvävas på vägen hem.... Två av mina största rädslor; sätta i halsen och kvävas.
MEN. Här sitter jag och andas och har det bra. Bara lite obehagligt, men det skall släppa om en timme ungefär. Känns betryggande.
Sen ville han även att jag skulle ta ett allergi-test, för att utesluta allergi då.
Jag, värsta jobbiga patienten, frågar om de kan ta tjugo putt-i-fingret istället för i armvecket och doktorn rekommenderar en förhandling med labb-personalen.
Sagt och gjort. Jag förhandlar. Med alla medel. Och får min vilja igenom, score!
Hon puttar snett i långfingret och mjölkar mitt finger likt en spene och får ut en matsked typ.
Denna dagen känns som en seger.
Jag fick en remiss till en läkare på Sunderbysjukhus, alltså, blev tagen på allvar, vanligvis brukar mina teorier om mina påhittade7riktiga sjukdomar viftas bort som strunt. Alltså, jag VET OM att jag inte varje dag är dödssjuk och kanske inte har cancer just idag, MEN min rädsla är på riktigt, helt verklig. Och det känns så skönt varje gång man får den hörd, istället för att bli betraktad som en nervös hypokondriker. Och dessutom  känns det superbra att min tes om att min näsa är värdelös blev bevisad att vara korrekt. Plus att jag slapp ta blodprov i armvecket.
Hurra för denna dag!

Här är en riktigt vacker stumfilm från 1920. Filmat i Visby!
Kul att se hur mycket är sig likt än idag.

Solen skiner här i Luleå. Det är lördag och snart är våren här på riktigt, inga fler minusgrader, fräknar och tunna jackor. Kaffe utomhus, promenader bland, inte bara hundskit, utan gröna blad och blommor.
Gud så jag saknar Gotland. Där är våren som vackrast. Längtar verkligen tills juni, då
jag kommer känna kalken och havet i två hela veckor.
Idag jobbar min prins och jag tvättar hans kläder. Bara det är ett bevis på min oändliga kärlek till honom.
Ikväll ska vi mysa hos Michaela och Thomas, vi ska knåpa ihop en middag med olika smårätter, typ tapas. Tror Kicki även skulle göra vår lördagskväll förgylld med sin närvaro. Kommer bli topp!
Kommer avstå vinet ikväll, fick mig tre glas igår och känner mig mätt.
Vin passar inte ihop med mig idag känner jag. Oron i mig gör sig alltid till känna då, och orkar helt enkelt inte med min nemisis den här helgen. Jag vill känna harmoni och lycka. Vill vara mitt bästa, för mina bästa.

Drömmer tanken bort. Saknar alltid Christoffer då han är borta.

Igår bastade jag och mamma! Vi gjorde det ordentligt, med skrubb på ryggen, öl och ölkorv, ansiktsmask och inpackning, och det var helt mysigt! Så nu ska vi göra det till en tradition, basta en gång i månaden ungefär miip miip.

Idag är det fredag och det har firats med att, hittills, kollat på Ellen Degeneres och dammsugit. Druckit tre koppar kaffe och ätit en omelett, en snabb promenad runt vänortsvägen. Nu ska det bli promenad med Christoffer, kanske en kopp kaffe till och sedan får vi se vad kvällen bjuder på.

Kanske lite häng hos André och Susanna, med film eller så, eller bara förneka att det är helg och bara ligga vertikalt i soffan och mumsa chips.

Jag är himla sugen på en whiskydrink idag jag.

Aloha!

Det här med att vakna i tid, alltså av väckarklockan, studsa upp och göra sig ansikte inför dagen, och sen inse att du har gått upp typ en timme för tidigt. Sånt är ju alltid uppskattat. Som om man har spelat sig själv ett dåligt practical-joke, ba ha ha a ha k u l *syrligt*

Nåväl, dricker en kopp kaffe nu och tittar på min älskling när han sover. Blir som så mycket gladare då.
Igår tittade vi på The walking dead, helvede vilket jävla fyrverkeri till säsongsavslutning det kommer bli! Ujujuj, får rysningar i medulla oblongata redan nu.
Och så hade jag gjort lasagne åt oss. Vilket var en "home run" så att säga.

Ha en fin dag!

Allt är som det inte brukar, på ett fullkomligt sockersött sätt!
Jag kan fortfarande inte greppa att jag mår så här bra, att jag älskar någon så mycket som jag gör och att jag själv får någon att känna lycka.
usch så bra det är!

Något som inte går bra för tillfället är plugget. Skrev ett historiaprov igår om forntiden, högkulturerna, antiken och medeltid, och jag har då aldrig skrivit så jävla dåligt på ett prov. Jag riktigt skämdes när jag lämnade över det till läraren.
Blir omprov på det! Och då får jag fan ta och skärpa mig.
På fredag blir det Kemiprov, det kommer jag då naila, för där finns än så länge inga frågetecken! Nästa vecka blir det matteprov. Längre än så vågar jag inte tänka.

Ok, nu måste jag plugga. Verkligheten gör sig sannerligen påmind och det är dags för mig att, för nu, ta mig ur den här sockervadden som luktar regnbåge och rubiner, för nu måste jag faktiskt fokusera några timmar. Önskar mig själv lycka till!

Sänder stora stora kramar till momo & moffa, saknar er så himla mycket!

I natt drömde jag att jag var en friklättrare. Ni vet en sån som klättrar i de mest korkade ställena utan säkerhetslina, ni vet Cliffhanger, ni vet de där som hänger i lillfingret från en sån där platå 4 mil upp i luften. En sån var jag i natt.
Jag hade blåa glansiga korta shorts, vita höga strumpor och sneakers, ett maglinne och hästsvans, tagen ifrån det ljuva åttiotalet med aerobics och kniiip, fast helt hardcore och klättrade i livsfarliga berg och det var sommar.

Sen var jag ute vid havet. Jag och hela byn stod vid strandkanten och inväntade vågen och alla monster boende i havet som skulle komma. Denna episod är lite suddig, men det var lianer, vattenfall, skitäckligt sjögräs som kittlade min mage när jag simmade i krokodilfloden. Nån skattkista.

Sen var jag på Gotland och sökte ett köksbord, konstigt nog inte i affärer eller loppisar, utan efter ett bord som redan var mitt, men hade ställts någonstans i innerstan. Sprang gränder upp och gränder ner, åkte Ericas Volvo hit och dit, allt medan klockan flämtade.
Jag skulle nämligen vara med i Halv åtta hos mig denna kväll, och bjuda på trerätters och dricka åt tre väldigt stränga gäster, varav en min gamla komvuxlärare i svenska b (i visby) som hela tiden såg så arg ut, så där skitnödigt arg, som att han samtidigt ville dö och döda.
Handla, jag måste ju hinna handla, på denna jakt på bordet. Nåja, handlade så himla snabbt! Varmrätt - check, nu ska vi se... har de rabarber? För då kunde jag ju göra en rabarber-spegel på en panacotta, eller något med typ philadephia, kanske en rabarbercheesecake? och nånstans där förlorade jag förståndet och slutade helt enkelt handla. Så nu hade jag ju inte några varor till varken förrätt eller efterrätt. Gud vilket tv-program detta skulle bli. Utskämd i hela landet. Den där galna kvinnan utan köksbord och mat åt sina gäster. Skäms!
Nåja, det sista jag kommer ihåg är att jag i frantic panic och i upplösningstillstånd raffsar och fullkomligt demolerar mammas frys i jakt på någon löjrom eller fisk, men allt jag hittar är flera jeans med tuggummi-fläckar.
Vaknar helt jävla stressad av att klockan ringer.

Förresten, nytt från The Shins!
Från albumet Port of Morrow..

Gjorde nyss en omelett på två ägg, varav det ena hade gått ut 5 februari enligt kartongen. Nu vet ni det.
Det ni kanske inte vet, är att de datummärker äggen utefter att man för(s)varar dem i rumstemperatur, så om ni har äggen i kylskåp så håller de sig ca 1-2 veckor längre än märkningen.
Omeletten var så himla god, tillsammans med min kaffekopp och mitt syrliga äpple. Men ni vet, man blir endå så där misstänksam mot ägget!
Ba vaaaar det verkligen fräscht? Ni vet, man undersöker likt Sherlock Holmes efter minsta lilla antydan om skämt, ruttet, avslaget etc.
Bara för att det står på en kartong hur maten skall förväntas vara. Skitlarvigt. Här är dagens visdom; Lita aldrig mer på någon du aldrig träffat, än dig själv. Du och din näsa är bättre än så.
Varsågod.

I natt har jag sovit hemma, helt ensam. Helt plötsligt är det en bristvara, ensamheten.
Men alltså, inte att jag saknar den. Inte ett dugg. Jag skulle gärna vara med min älskling istället för ensamheten. Ni vet, ni fattar, jag är så där fnittrig, lycklig, ser bara lösningar inga problem, skriver nuttiga saker på facebook, en sån där man själv hatar när man är singel, dumpad och olycklig.
Japp, äntligen är jag på rätt sida och ba enjoying the shiet och sticker så många jag vill i ögonen, ingen kan ta detta rus ifrån mig!

Just det, jag har blivit sur! Det var ju därför jag började skriva en trudelutt denna morgon. Alltså, tillfälligt sur. Om jag inte hade haft min prins, Christoffer, så hade jag antagligen grävt en djup grop, kastat ner lite chips, mig själv och lagt på locket en vecka. Men nu, njaa, lite småsur, så där man kan bli när saker inte blir som man tänkt.
Imorgon är The Maccabees i Stockholm och skall spela för mig. Men jag är inte i Stockholm då. Total katastrof. Efter man betalat räkningar för ca 78% av studiebidraget så har man inte råd med nå lyx. (Det jag unnade mig var tandkräm, rakhyvlar och örhängen + mat) Gråter inte så mkt över det endå, alltså inombords, men vafan, surt är det! Får trösta mig med att de är unga, knarkar inte och spelar regelbundet i England. Får se dem i sommar eller höst i Brighton istället!

Jag är tacksam över att jag är kär. För många orsaker, absolut inte mest för att kudda in mina små obetydliga problem med sockervadd, utan mest för att jag är nu nästan så god som jag vill vara. Behöver bara en knuff till,(från ett annat håll) sen är jag mitt bästa jag. Sen förtjänar jag all den lycka jag önskat.

Puss o kram på er!